Inom fotografin anses standardobjektivet vara ett av de viktigaste objektiven överhuvudtaget. Det beskrivs ofta som ”naturligt” eftersom dess bildeffekt ligger mycket nära det mänskliga seendet. Avgörande här är dock en punkt som ofta missförstås: Ett standardobjektiv definieras inte av en fast brännvidd, utan av sin bildvinkel.
Men just denna mänskliga synupplevelse gör det till det perfekta objektivet för nybörjare inom fotografering. När man tittar genom sökaren glömmer man oftast att kontrollera om det finns en bättre plats. Med standardobjektivet vänjer man sig vid konstnärens arbetsmetod, där man först skannar av scenen med blotta ögat för att sätta motivet i scen.
Bildvinkeln som måttstock
Bildvinkeln beskriver hur mycket av en scen ett objektiv kan fånga. Ett standardobjektiv är utformat så att denna bildvinkel motsvarar det subjektiva intrycket av det mänskliga seendet – varken tydligt vidvinkligt förvrängt eller starkt tele-komprimerat.
Det är viktigt att notera att
samma bildvinkel endast kan uppnås med olika brännvidder vid olika sensor- eller filmstorlekar.
Därför är ett standardobjektiv:
- Vid mellanformat 80 mm
- Vid småformat (fullformat) cirka 50 mm
- Vid APS-C cirka 35 mm
- Vid Micro Four Thirds cirka 25 mm
Alla dessa objektiv ger en mycket liknande bildvinkel – trots att deras brännvidder är olika.
Sambandet mellan sensorns storlek och brännvidden
Anledningen till detta ligger i bildformatets geometri. Bildvinkeln beror direkt på sensorns eller filmens diagonal. Ju större sensorn är, desto större är dess diagonal – och desto längre måste brännvidden vara för att skapa samma bildvinkel.
Det är precis här matematiken kommer in i bilden.
Bilddiagonalen och Pythagoras sats
Diagonalen på en rektangulär sensor kan beräknas med Pythagoras sats:
Bilddiagonal = √(bredd2+ höjd2).
Denna bilddiagonal är avgörande, eftersom:
Brännvidden på ett standardobjektiv motsvarar ungefär bilddiagonalen på bildformatet.
Exempel på mellanformat:
- Negativstorlek: 60 mm × 45 mm
- Diagonal: 3600+2025≈75 mm [√(602 + 452 ) ≈ 75 mm]
Varför anses då ett 80 mm-objektiv vara standard?
Historiskt och praktiskt har det visat sig att brännvidder som ligger något över diagonalen ger en särskilt naturlig perspektiv och är optiskt enklare att konstruera. Därför blev 80 mm den klassiska standarden i mellanformat. För småbildsformat är bilddiagonalen 43,3 mm, varför 50 mm är standardobjektivet. Endast en av tillverkarna av småbildskameror avvek från dessa 50 mm, nämligen Konica (Konshiroku) med sitt 47 mm standardobjektiv. Konica FT-1 Motor var den första småbildsreflexkameran som såldes med ett 47 mm standardobjektiv.
Slutsats
Standardobjektivet är inte ett fast definierat numeriskt värde, utan ett koncept som baseras på bildvinkeln. Brännvidden för ett standardobjektiv beror alltid på sensorns eller filmens storlek och kan härledas geometriskt från bilddiagonalen.
Den som förstår detta samband inser
- varför ”50 mm” endast är ett standardobjektiv i fullformat,
- varför mindre sensorer behöver kortare brännvidder
- och varför bildvinkeln är det avgörande kriteriet – inte enbart brännvidden.
Detta gör standardobjektivet till ett perfekt exempel på hur optik, perception och matematik samverkar inom fotografin.
Standardobjektivet är det perfekta verktyget för nybörjare som fast brännvidd, eftersom det förutom att vara intuitivt att använda oftast också är ganska ljuskraftigt.
