När man idag diskuterar digital bildbearbetning handlar det ofta om frågor som manipulation, förfalskning eller förskönande. Man glömmer då lätt bort att bildbearbetning inte uppstod först med program som Photoshop, utan har varit en fast del av mediet sedan fotografins begynnelse.
Myten om det obearbetade bilden
Redan i fotografiets barndom bearbetades bilder. Fotografer som Ansel Adams bearbetade alltid sina bilder, eftersom även zonsystemet var avsett att man i laboratoriet genom att ljuskorrigera kunde få fram fler detaljer ur djupet. Hos Henry Cartier-Bresson är många av bilderna däremot förstoringar av utsnitt. Henry Cartier-Bresson var ganska begränsad av enkelheten och den fasta brännvidden på sin Leica. På grund av hans krav på att placera huvudmotivet i den gyllene snittet hade han inget annat val än att göra beskärningen i efterbearbetningen.
Även i laboratoriet gick det inte utan efterbearbetning, eftersom vitbalansen först måste ställas in på förstoringsapparaten vid förstoring på papper. Idag kan detta göras digitalt direkt i kameran. Så den som idag ställer in vitbalansen i kameran är redan inne på bildbearbetning.
Analoga metoder för bildbearbetning:
- Mörkrumstekniker: I klassisk fotografi påverkar man ljushet och kontraster i bilden genom att ljusborttagning eller efterbelysning.
- Retuschering: Negativ och avdrag bearbetades med fina penslar, pennor eller airbrush för att ta bort hudfel, damm eller repor.
- Fotomontage: Redan på 1800-talet kombinerades flera negativ eller klippdes ihop för att skapa nya bildinnehåll.
- Kemiska processer: Olika framkallare eller toningar förändrade färgverkan och atmosfären i bilderna.
- Solarisering och pseudosolarisering: Denna effekt användes ofta även inom popkonsten.
- Kolorering: Det som idag kallas colorkey är en imitation av de handkolorerade fotografierna från tidigare tider.
Skillnaden idag:
Medan analoga tekniker krävde mycket tid, hantverksskicklighet och tillgång till specialiserade laboratorier, är digitala verktyg snabba, precisa och tillgängliga för nästan alla. Detta gör att bildbearbetning idag är mer synlig och allmänt förekommande – vilket också förstärker den offentliga debatten om äkthet.
Slutsats:
Bildbearbetning är inte en modern manipulation, utan har varit en del av fotografin sedan dess ursprung. Kärnan i diskussionen har dock knappast förändrats: Det handlar inte om förekomsten av bearbetning, utan om hur mycket den används och i vilket syfte. Alla känner nog igen detta från sin utbildning: i början av varje utbildning gör man saker som man inte gillar att göra. Men man gör dessa saker inte för att man inte förstår meningen med dem i början av utbildningen. På samma sätt bör man också närma sig ämnet bildbearbetning: man gör det för att det är en del av inlärningsprocessen. Endast om man är öppen för nya saker kan man utvecklas vidare.
