Varför sann harmoni ligger i det gyllene snittet
I många fotokurser och på YouTube lärs den ut som en trollformel: tredjedelsregeln. En bild, sägs det, blir mer spännande och harmonisk om man delar upp den i nio lika stora fält och placerar de viktigaste motiven vid skärningspunkterna. För nybörjare är det ett enkelt trick, ett rutnät som ger trygghet. Men den som verkligen förstår konsten vet att det inte handlar om en lag, utan bara om en grov approximation av något mycket djupare – det gyllene snittet.
Mer än geometri – det gyllene snittet
Det gyllene snittet är inte ett schema som man bara lägger över en bild. Det är ett princip som har funnits i naturen, arkitekturen och konsten i århundraden. Det beskriver ett förhållande som varken verkar slumpmässigt eller matematiskt stelt, utan skapar en harmoni som vi intuitivt känner. Snäckor, blomblad, till och med galaxernas spiraler följer detta mystiska mått. Det är inte konstigt att de stora mästarna i konsthistorien – från Leonardo da Vinci till Dürer – utformade sina verk efter detta.
Tredjedelsregeln: ett hjälpmedel för nybörjare
Tredjedelsregeln är praktisk, utan tvekan. Den som just har börjat kan snabbt ta bättre bilder med hjälp av den. Men den är en krycka – hjälpsam i början, men ett hinder när man vill gå fritt och säkert. Linjerna i tredjedelsrutnätet följer nämligen bara ungefär det gyllene snittet. Den sanna elegansen uppstår när man tränar ögat att se de mer subtila proportionerna istället för att hålla fast vid ett stelt rutnät.
Cartier-Bresson och proportionernas poesi
Henri Cartier-Bresson, den store mästaren av det ”avgörande ögonblicket”, komponerade aldrig efter tredjedelsregeln. Hans bilder är fyllda av balans, spänning och lätthet – burna av det gyllene snittet. Han talade om ”kompositionens geometri”, om en inre ordning som förblir osynlig för betraktaren, men som ändå omedelbart griper tag i honom. För honom var fotografi inte en teknik, utan en dans med rum och tid, och det gyllene snittet var den osynliga taktgivaren.
Vägen till frihet
Den som verkligen vill lära sig se bör därför snart lämna tredjedelsregeln bakom sig. Den är en början, inte målet. Det gyllene snittet lär oss att harmoni inte skapas genom ett stelt rutnät, utan genom känslan för balans, rytm och spänning. Det uppmanar oss att inte mäta, utan att känna.
Den sanna konsten börjar där reglerna försvinner och intuitionen tar över. Det gyllene snittet är inte ett verktyg att bocka av, utan en nyckel till en djupare, poetisk syn på världen – en inbjudan att skapa bilder som inte bara behagar, utan också berör.
